Idag blev det tyvärr inget besök på hunddagis som det var tänkt, utan en promenad till en fin "park" - eller något som liknade en park.. hm. Clara fick hänga med, och vi satt länge i skuggan och tog det lugnt. Vääldigt skönt. Lilltjejen var dock lite mer intresserad av alla småfåglar som pickade runt på marken.
Pixie har varit uppe i varv hela dagen, men vi hoppas kunna bada henne ikväll. Hon är en riktig liten smutsgris! (En riktigt söt en.) Annars blir det imorgonbitti.

Jag känner verkligen att jag blivit för lat på träningsfronten, men ska börja ta igen det. Vill ju kunna visa upp roliga trix med bustrollet!

Lite försenat inlägg, men jaja.
Igår var jag och Pixie på promenad med gudmor Clara (alltså inte min gudmor utan Pixies..) och då passade jag på ett ha kameran med mig!

Nu tänkte jag berätta det jag minns om den 7/8 2011 - dagen vi hämtade mitt lilla bustroll Pixie.

Vi skulle egentligen ha tagit pendeltåg och sedan en buss för att ta oss till familjen Häggström & Agrosofens kennel i Skokloster. Men i sista minuten fick vi en förfrågan om vi ville ha skjuts med bil - vi tackade med ett väldigt stort "JA!" då det skulle bli regn under dagen. Inte så lätt att manövrera en valp, tillbehör, bussbiljetter och byten av färdmedel och speciellt inte i regn.

Jag var så spänd under hela resan till Skokloster. Hur skulle det bli med lilla Pixie? Jag hade inte träffat valparna på 4 veckor. Hur skulle dom vara nu? Känner jag verkligen Pixie tillräckligt bra?
När vi kom fram stod Helens äldsta, Tilia, med Pixie i famnen. Jag blev så lycklig över att jag såg direkt att det var min lilla underbaring. Vi hade ju inte setts på veckor! Jag tackade och tog emot mitt lilla pyre, hon var ganska sömnig. Det var inte så konstigt, när man klev in i huset kände man av direkt att något saknades - inga lurvtottar med vassa huggtänder kom för att hälsa! Nej mycket riktigt så låg det ett sömnigt gäng under soffan på uteplatsen, ingen full rulle här inte.

Vi tog det lite lugnt först, hade bara med Pixie och mamma Glada i köket och pratade lite. Senare fick även dom andra komma in i köket men det var fortfarande ett väldigt sömnigt gäng.
Så till slut började det bli dags. Vi gick igenom de saker vi skulle få av Helen, mamma hade fyllt i viktiga papper och vi fick även lite presenter (tack!).

Sen satte vi oss i bilen, och efter inte ens en minut hade stackars lilltjejen kissat på sig. Eller ja, på MIG. Hon var väldigt orolig, men ibland lyckades hon somna lite.

Väl hemma fick hon nosa omkring i sin egen takt, men jag blev väldigt förvånad över hur snabbt hon "lärde känna" lägenheten. Tog inte ens två dagar.

Hon fick snabbt lära känna leklådan som är full med pipsaker, tuggben och andra roligheter! Den är numera mycket omtyckt - och utbytt i en omgång då även själva lådan smakar väldigt gott..

Och nu är det tisdagen den 17e. Hon har varit hos oss 10 dagar, men det känns som hon funnits hos oss i månader!